Makwan Mouloudzadeh hängdes i staden Kermanshah tidigt i onsdags morse, rapporterade den iranska tidningen Etemad Melli på torsdagen.
Enligt nyhetsbyrån AFP:s beräkningar blev han därmed den 280:e som avrättats i Iran under 2007. Denna kraftiga ökning jämfört med de minst 177 som avrättades i fjol.
Makwans fall är kontroversiellt.
Han var bara 13 år när han dömdes, anklagad för att ha våldtagit tre pojkar.Offren tog dock tillbaka sina uppgifter under rättegången, då Makwan också hävdade att alla erkännanden han gjort till polisen var framtvingade och falska.
Domaren valde emellertid att bortse från deras vittnesmål och dömde honom ändå till döden, skriver människorättsorganisationen Human Rights Watch i ett pressmeddelande.
Det hjälpte heller inte att ayatolla Mahmoud Hashemi Shahrudi, högste chefen för den iranska domarkåren, tidigare i år meddelade att domen bryter mot sharia-lagarna och att en ny utredning måste göras.
- Vi riktar skarp kritik mot Iran för avrättningen
av Makwan Moloudzadeh som genomfördes den 5 december. Moloudzadeh dömdes till
döden för brott som han ska ha begått som 13-åring. Sverige fördömer
dödsstraffets användning överhuvudtaget, men det är särskilt allvarligt att
människor som anklagats för att ha begått brott som minderåriga avrättas. Ett
sådant agerande kan aldrig accepteras och det strider dessutom klart och tydligt
mot FN:s konvention om barnets rättigheter och konventionen om politiska och
medborgerliga rättigheter, vilka Iran har både anslutit sig till och
ratificerat.
Det säger utrikesminister Carl Bildt på fredagen med anledning den senaste i
raden av avrättningar i Iran.
Den 5 december avrättades Makwan Moloudzadeh i Kermanshah, Iran. Moloudzadeh
dömdes förra året för våldtäkt av tre andra pojkar, som han ska ha begått för
åtta år sedan när han var 13 år gammal. Rättegången präglades av oegentligheter.
Bland annat ska Moloudzadeh ha blivit dömd trots att de påstått utsatta pojkarna
tog tillbaka sina anklagelser om våldtäkt och uppgav att anklagelserna blivit
framtvingade av polisen.
I november i år instruerade högsta chefen för Irans domstolsväsen Mahmoud Hashemi Shahrudi att domen mot Moloudzadeh skulle prövas på nytt.
Tal i riksdagen av Birgitta Ohlsson (fp) 6 december 2007
Herr/fru talman
I morse när jag vaknade jag på morgonnyheterna på TV
Jag möttes av ett inslag från den senaste Human Development Report från FN: s utvecklingsorgan UNDP.
Alla vi som brinner för globalisering, frihandel och marknadsekonomi kombinerat med kraftfull politik för demokrati, solidaritet med världens förtryckta och en biståndspolitik som är glasklar värderingsmässigt, modig i handling och aktivistisk i fält fick åter vår världsbild bekräftad.
Det var inte bättre förr.
Rapporten visade att:
Antalet lågt utvecklade länder minskar
I samtliga 12 länder där Sverige bedriver långsiktigt utvecklingssamarbete är den uppmätta utvecklingsnivån högre i år än förra året.
Antalet länder i kategorin ”låg utveckling” har halverats sedan 1990 (från 44 st 1990 till 22 st 2007). Bland de länder som har tagit detta historiska kliv finns långvariga svenska samarbetsländer som Indien, Kambodja och Namibia.
I det hårt utsatta Afrika ser vi färre krig, fler demokratiskt valda regeringar, ekonomiska reformer, förbättrade sociala indikatorer och en utveckling som trots alla problem går åt rätt håll.
Antalet dödsfall i Afrika i mässling minskade från 2000 till 2006 med hela 91 procent, rapporterade FN-organ. År 2000 var antalet dödsfall omkring 396 000 - sex år senare var årssiffran nedpressad till 36 000.
Andelen barn i Tanzania som går i skolan har ökat från 60 procent år 2000 till 97 procent år 2007
De senaste tio åren har flera av Sveriges stora samarbetsländer i Afrika - - haft en tillväxttakt på 5 procent eller mer, vilket är mer än vad Sverige hade 1870-1970.
Antalet allvarliga väpnade konflikter i Afrika har minskat från 12 för tio år sedan till 3 idag.
Samtidigt präglar det akuta men också långvariga lidandet och ofriheten miljarder människor.
Vi tänker denna eftermiddag på 20-åriga Makwan Mouloudzadeh som hängdes i staden Kermanshah i går och blev den 280:e som avrättats i Iran under 2007.
Vi tänker på de tusentals som dödats av cyklonen Sidr i Bangladesh denna månad.
Vi tänker på hur folkmordet i Darfur pågått i snart fem år med 300 000 döda, hur Zimbabwes diktator Robert Mugabe fortsätter att tortera sitt folk och hur kvinnor, homo, bi- och transpersoner, minoriteter fortfarande räknas som andra klassens medborgare.
Uppgifterna för att skapa en mer rättfärdig, solidarisk och liberal värld saknas sannerligen inte.
Men problemet är inte globaliseringen. Vi behöver mer globalisering och framtidstro. För att uttrycka det med den amerikanske presidenten John F Kennedys ord:
”Om det fria samhället inte kan hjälpa de många som är fattiga kan det aldrig rädda de få som är rika”
Framförallt solidariteten måste globaliseras
Även om bistånd i sig aldrig ensamt kan utrota världsfattigdom. Till detta behöver vi frihandel, avskaffade tullar och handelsmurar samt ett skrotande av den Europeiska Unionens jordbrukssubventioner.
Även om flera biståndsprojekt varit misslyckade genom åren. Storskaliga dammbyggen, företagsprojekt som mest gått ut på att gynna svenska företagare samt en genomgående flathet mot diktaturer är pinsamheter för svensk historia.
Även om brist på riktlinjer, krav och tydligt politiskt ledarskap inom biståndet har ofta varit ett faktum genom de många decennier av socialdemokratiska regeringars prägel på fältet.
Även om det funnits problem med biståndet har inte biståndet varit förgäves, enprocentmålet har inte spelat ut sin roll
Vi behöver bättre bistånd inte mindre bistånd.
Bistånd har hjälpt, det hjälper och är ofta ett effektivt smörjmedel för att få i gång processer som demokrati (se kampen mot apartheid i Sydafrika), företagande (se Sidas tidiga stöd till Nobelpristagaren Muhammed Yunus Grameen-bank med små mikrolån till fattiga kvinnor i Asien) eller alla de miljoner barn som fått gå i skolan, blivit vaccinerade eller faktiskt överlevt genom stöd från länder som Sverige.
Tre perspektiv i vår alliansregerings nya biståndspolitik gör mig därför extra stolt som liberal:
För det första att vi vågar börja tala om värderingar. När regeringen klokt valt att minska antalet mottagarländer bilateralt bör vi prioritera ur effektivitetsaspekt, premiera värderingsmässigt och piska verbalt förtryckarregimer Folkpartiet liberalerna har länge krävt att biståndet ska fasas ut till odemokratiska länder som konsekvent vägrar att genomföra politiska reformer, såvida regeringarna inte visar trovärdig vilja att genomföra demokratiska reformer. Jämte demokrati är kvinnors rättigheter och miljö viktigaste fokusområden.
För det andra är det viktigt att regeringen valt ett Afrika-fokus, då problemen är störst där vad gäller fattigdom.
För det tredje att betona antikorrumption, transparans, utvärdering och effektivitet i biståndet. Varje biståndskrona ska nyttjas väl och Paris-deklarationen förpliktigar.
Den föreslagna biståndsramen för 2008 uppgår till 32 miljarder kronor, vilket motsvarar en procent av BNI.
Om man räknar bort alla avräkningar från biståndsramen (skuldavskrivningar, flyktingmottagande, EU-bistånd och administration) ökar biståndsanslaget med två miljarder kronor från 2007 till 2008.
Totalt beräknas ökningen bli sju miljarder under mandatperioden, en höjning med 25 procent jämfört med socialdemokraternas sista budget.
Som liberal skulle jag vilja använda den gamla socialdemokratiska valklyschan; ”Stolt, men inte nöjd”
Utmaningarna kvarstår. Inom alliansregeringen kommer vi liberaler att fortsätta kämpa för mer öronmärkta pengar till yttrandefrihet, att lyfta frihetskämpar i Mellanöstern där en halv miljard lever i diktaturländer och skärpa det feministiska perspektivet.
den 29 november
Fråga
2007/08:368 Besök av polischefen i Teheran
av Alice Åström (v)
till utrikesminister Carl Bildt (m)
Under vecka 47 hade Sverige officiellt besök av en delegation från Islamiska republiken Iran. Syftet med delegationsbesöket var att det skulle handla om narkotikabekämpning. Delegationen ska ha besökt Österåkeranstalten, där det finns uppgifter att man tog anteckningar om interner med iransk bakgrund. I delegationen ingick polischefen i Teheran, Ahmed Reza Radan, som förklarat att alla som är emot den sittande regimen ska avrättas. I sin egenskap av polischef i Teheran är han ytterst ansvarig för de omfattande och grova brott som begås mot mänskliga rättigheter i staden.
Det har framgått i svensk press att ansvariga departementschefer inte hade kännedom om delegationen som sådan eller dess delegater, vilket är anmärkningsvärt när den kom från ett land med en så kontroversiell regim. Sannolikt är att delegationsbesöket beslutats på tjänstemannanivå.
Det är väl känt att grova och omfattande brott mot mänskliga rättigheter begås av polis- och underrättelsetjänst i Iran. Att Ahmed Reza Radan har haft ansvaret för flera av dessa brott borde inte vara obekant för departement och myndigheter. Inte heller att han är ansvarig för de våldskampanjer som just nu pågår i Iran. För Sverige, som eftersträvar ett gott anseende i världen när det gäller mänskliga rättigheter, är Ahmed Reza Radans besök i vårt land ytterst generande.
Jag vill därför fråga utrikesminister Carl Bildt:
Vad avser utrikesministern att göra för att i framtiden förhindra den typ av besök som nu ägt rum?
Inkom: 2007-11-29
den 5 december
Svar på fråga
2007/08:368 Besök av polischefen i Teheran
Utrikesminister Carl Bildt
Alice Åström har frågat mig vad jag avser att göra för att i framtiden förhindra den typ av besök som nu ägt rum.
Besöket som Alice Åström refererar till var ett studiebesök som initierades av UNODC, FN:s organ mot narkotika och organiserad brottslighet. UNODC spelar en viktig roll för samordningen av det internationella samfundets insatser i syfte att bekämpa narkotikaproduktionen i och smugglingen från Afghanistan, där över 90 procent av världens opium produceras. Smuggling och missbruk av narkotika är ett stort problem i regionen kring Iran liksom i Europa. En stor del av den afghanska narkotikan har Europa som slutdestination och smugglas bland annat via Iran. Europeiska unionen och Sverige har sedan länge ett väl utvecklat samarbete med UNODC. Det ligger i vårt och Europas intresse att verka för att staterna i regionen, framför allt Afghanistan, Pakistan och Iran, tar sig an narkotikaproblematiken på ett ansvarsfullt sätt. EU har därför identifierat narkotikabekämpning som ett område där dialog även med Iran bör eftersträvas. Mot denna bakgrund hörsammades förfrågan från UNODC om ett iranskt studiebesök, för att ta del av svenska erfarenheter av hantering av narkotikarelaterade problem. Urvalet av deltagare i studiebesöket gjordes av UNODC.
Det faktum att Sverige och EU eftersträvar en dialog med Iran och andra stater i regionen på narkotikaområdet påverkar på intet sätt den mycket kritiska position som Sverige och EU intar när det gäller de allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna som sker i Iran. Sverige och EU framför ofta stark kritik mot Iran mot bristen på respekt för de mänskliga rättigheterna. Detta skedde för svensk del senast den 21 november, när Sveriges nyanlände ambassadör träffade Irans utrikesminister Mottaki. Utgångspunkten för Sveriges och EU:s politik gentemot Iran är att en kritisk dialog har större utsikter att påverka Iran än isolering.